Levnadsbeskrivningar

Kortfattade levnadsbeskrivningar för Carl Gustaf, Emma, deras barn, barnbarn och syskon.

Karl-Gustaf (Johannesson) Johansson

Karl/Carl Gustaf (C-G) föddes som yngst av fyra söner till Johannes Svensson och Anna Svensdotter. Föräldrarna var relativt gamla (46 resp 42 år) då han föddes. (Beträffande stavning av namnet, så förekommer både C och K. K står på gravstenen, medan han i sin namnteckning skrev CG. Johannesson ändrades till Johansson ca 1900).

Laga skifte genomfördes i Gräsholma samma år som C-G föddes och det innebar en stor förändring för hela familjen. Efter att de tidigare bott i en by med 8 familjer där många var släkt med varandra flyttade man nu ut husen och fick långt till grannarna.
Fadern dog då han var 13 år och då övertog äldste brodern Sven-Johan gården och mor och bröder bodde kvar. De andra bröderna var Elof, som är antecknad som svagsint eller "mindre vetande" och August. August emigrerade till Amerika - året är osäkert, men förmodligen 1880. Hans kontakt med Sverige upphörde förmodligen tidigt. Men i Elofs bouppteckning från 1917 anges att han lever och heter August J Swedeen / Svedien
Familjen bodde kvar även sedan Sven-Johan gift sig 1877, men då i en undantagsstuga man byggt gården.

Vad C-G arbetade med fram till han gifte sig 1891 är inte klarlagt, men det var det någon form av affärsverksamhet/gårdfariehandel. Enligt dottern Annie företog han resor till bl.a. Stockholm. Vad han gjorde där viste hon inte. Den gård han köpte - Gräsholma Södergård 1/4 mantal - var stor och han lät då också riva befintligt boningshus och bygga ett stort nytt i typisk 1890-tals stil. För detta måste han ha haft tillgång till kapital.

Om Carl Gustafs värnplikt anges att han gjorde sin första tjänstgöring (15 dagar) 1883 vid Kalmar regemente. Det vanliga var Växjö. Varför vistades han i Kalmar? Var det i affärer?

Enligt Emigrantregistret och Polismästar-Embetet i Malmö så åkte en Carl Gustaf Johannesson f. 1861 i Traryd till Amerika den 22 april 1880 med ångfartyget Patriot från Malmö. Den ende med det namn och födelseår från Traryd var C G. Men han hade inte tagit ut något flyttbetyg. Om han åkte, kan han inte ha stannat länge i Amerika eftersom det inte finns några noteringar i mantalslängderna om detta. Eller, och det är det troliga, så var det brodern August som då åkte till Amerika under falskt namn. Eftersom han inte hade fullgjort sin värnplikt måste han ha tillstånd för att lämna landet och det hade han inte sökt.

1890 köper han granngården - Gräsholma Södergård 1/4 mantal. Huset, som låg där och hade flyttades dit i samband med Laga skiftet, revs och han låter bygga ett nytt stort boningshus.

Gräsholma Södergård 1/4 mantal

Nu Gräsholma 1:26

Kortet från 1960-talet

Den 28 dec 1891 gifte han sig med Emma Svensdotter. Hon var dotter till hans kusin Ingrid Göransdotter och de hade känt varandra sedan de var barn. Ingrid Göransdotter var född och uppvuxen i samma by som C-Gs far. Deras gemensamma anor är ännu mera sammanflätade och går tillbaks till år 1636 och Gräsholma. Två dagar senare var han och Emma på bröllop igen - nu var det Emmas äldre bror Alfred som gifte sig. (Läs om Alfred Svensson nedan)

I samband med vigseln flyttade man in i det nybyggda huset. Dit flyttade då också brodern Elof. Han kom att bo där till sin död. Hur stort hans mentala handikapp var är okänt.
Emma och Carl Gustaf fick sex barn mellan åren 1893-1905. Gunnar 1893, Gerda 1895, Annie 1897, Ester 1899, Berta 1902 och Ragnar 1905.

C-G var en driftig man. Han utökade gårdens arealer - var vid hans död 18 har åker och äng och 60 har skog. De hade 2 hästar, 6 kor, ungdjur, 2 lamm, 1 gris och höns. Detta var en stor gård som väl kunde försörja en stor familj. Han ägnade sig också åt affärer och köpenskap. Så t.ex. lånade han ut pengar och som säkerhet fick låntagaren lämna inteckning i fastigheter. Om betalningarna inte kunde skötas kunde det innebära tt långivaren (C-G) tog över fastigheten och hyrde ut den till tidigare ägaren istället. Då han dog står han noterad som ägare till två sådana fastigheter.
Han var också en betrodd man - t.ex var han huvudman för Traryds Sparbank från dess start 1910 till sin död. (Hur stämmer detta med hans "affärer"?) Han var också värderingsman vid bouppteckningar.

En tragedi inträffade i familjen då Karl-Gustaf i nov. 1916 skulle besöka en "låntagare" i Timsfors, fem kilometer söderut. För att komma dit, måste han ro över Laga-ån. Överfart brukade ske vid den plats där nuvarande (2019) E4 passerar ån Lagan över en högbro några kilometer norr om Markaryd. Han begav sig iväg på kvällen men kom aldrig tillbaka hem. Trots skallgång under flera dagar fann man honom inte. Det skulle dröja till mars månad året därpå innan han återfanns i Lagan flera kilometer bort. Det troliga är, att han fallit från ekan han skulle ro och sedan flutit med strömmen. Från början hade man misstankar om brott, men de avskrevs då man fann honom, eftersom plånboken fanns kvar i kläderna. Troligen fanns en del alkohol med i bilden.
Strax innan han hittades dog hans bror Elof i lunginflammation. De begrovs samtidigt i samma grav. Märkligt nog finns inte Elofs namn med på gravstenen. Yngste sonen Ragnar är begravd i samma grav som Carl-Gustaf och Emma på Traryds gamla kyrkogård.

Carl Gustafs familj hade god ekonomi, från bouppteckningen kan man se att han också hade tecknat två livförsäkringar på sammanlagt 3.000 kr (motsvarar idag gott och väl 100.000 kr)

Emma Maria Svensdotter Johansson

Emma Maria Svensdotter föddes 1867 och var dotter till Sven Persson och Ingrid Stina Göransdotter. Föräldrarna fick sex barn men endast tre av dessa nådde vuxen ålder. Så Emma miste tre syskon då hon var 2 resp 13 år. Då Emma var 21 år dog modern och fadern gifte om sig två år senare med en 26 år yngre änka med två barn. De fick inga gemensamma barn. Då fadern gift om sig (1888) flyttade han till byn Grönö, där hans nya fru bodde. Kvar i hemmet var då Emma med sina två bröder.
Av syskonen så emigrerar den yngre brodern Henning till Amerika 1889. Han gifte sig där och han och hans familj upprätthöll kontakterna med Sverige. Alfred, som var äldst, övertog gården.
Emma gifte sig 1891 den 28 dec med Carl-Gustaf Johannesson. De var släkt på så sätt, att Emmas mor och Carl-Gustaf var kusiner. De hade känt varandra sedan de var barn. Deras gemensamma anor är ännu mera sammanflätade och går tillbaks ända till år 1636 och Gräsholma. Två dagar senare samma julvecka stod bröllopet för hennes bror Alfred.
I samband med vigseln flyttade de nygifta paret in i ett stort nyuppfört hus på den gård som Carl-Gustaf köpt ett par år tidigare. Det gamla huset hade man rivit och låtit bygga ett nytt i typisk 1890-tals stil. Säkert mycket arbete med att inreda och möblera detta hus.
Emma fick sex barn - Gunnar 1893, Gerda 1895, Annie 1897, Ester 1899, Berta 1902 och Ragnar 1905 och alla nådde vuxen ålder.

Utöver den egna familjen bodde också Carl-Gustafs bror Elof i huset. Han var, som prästen skriver, svagsint eller "mindre vetande".

Familjen 1903 med fem barn. Ragnar saknas - han föddes 1905

Gårdens arealer utökades efter hand genom att man köpte till mera åkermark. Vid sidan om arbetet på gården ägnade Carl-Gustaf sig åt affärer och köpenskap. Det hade han gjort redan innan han gifte sig. En del av detta var att låna ut pengar och som säkerhet fick låntagaren lämna inteckningar i fastigheter. Detta var inte ovanligt på landet vid denna tiden. Om betalningarna inte kunde skötas kunde det innebära att långivaren tog över fastigheten och hyrde ut den till tidigare ägaren i stället.

En tragedi inträffade för Emma och hela familjen då Carl-Gustaf i nov. 1916 skulle besöka en sådan "affärskontakt" i Timsfors, fem kilometer bort, och på vägen måste han ro över ån Lagan. Han begav sig dit på kvällen men kom aldrig tillbaka hem. Trots skallgång under flera dagar fann man honom inte. Det skulle dröja till mars månad året därpå då han återfanns i Lagan flera kilometer bort. Det troliga är, att han fallit från ekan han skulle ro och sedan flutit med strömmen. Från början hade man misstankar om brott, men de avskrevs då man fann honom eftersom plånboken fanns kvar i kläderna. Det var säkert en del alkohol med i bilden.
Strax innan han hittades så dog hans bror Elof i lunginflammation. De begrovs samtidigt i samma grav. Märkligt nog så finns det ingen gravsten med Elofs namn.

Emma blev nu änka vid 49 års ålder och man fick klara sig utan Carl-Gustaf. Fyra av barnen bodde kvar hemma och hjälpte till. Ragnar, som var yngst var dock bara 11 år och gick fortfarande i skolan.
Gården de brukade var på 18 hk åker och äng och 60 hk skog. Här fanns 2 hästar, 6 kor, ungdjur, 2 lamm, 1 gris och höns. Detta var en stor gård som väl kunde försörja en stor familj. Från Bouppteckningen kan man också se att ekonomin var god.
Hon hade säkert mycket stöd och hjälp från den stora släkt man hade i socknen. Inte minst från Carl-Gustafs äldre bror Sven-Johan (S-J), som blivit änkeman året innan. Men det var kvinnoöverskott på gården och det var starka kvinnor som regerade där.

Johansdal 1947 (Gräsholma 1:17)

Här med barnbarnen Nils-Gunnar,

Ulla-Britt och Lars-Eric

1935 var ett omvälvande år för Emma. Gunnar gifte sig och lämnade gården för gott. Gården såldes och hon flyttade med barnen Berta och Ragnar till Johansdal där hennes svåger Sven-Johan bodde. Han hade byggt detta som sin undantagsgård redan 1916 och flyttat dit då. Han var nu 83 år och Emma 68 och båda behövde hjälp och det fick de av Berta.

Emma var sliten av hårt arbete - på foton från tidigt 1940-tal (hon är då 70+) ser man en liten tärd kvinna som stöder sig på en grov käpp. Hade hon kanske artros?
Som de flesta kvinnor på landet vid denna tid, så vävde Emma. Kvar av hennes alster finns idag bl.a. stora fina linnedukar som gått i arv till flera barnbarn.

Emma 1946 - 79 år

Hon dog året därpå

Till Johansdal flyttade också Emmas dotterson Kurt Rydé när han skulle börja realskola 1935. Hans familj bodde i Ryssby och närmaste skola därifrån låg i Ljungby men det fanns varken tåg- eller bussförbindelse dit som passade. Så han fick gå i Strömsnäsbruk och bo inackorderad hos sin mormor. Resan från mormor till skolan gick med tåg eller cykel. Kurt bodde här i fyra år och efter honom kom hans syster Ingrid.

1938 dör svågern Sven-Johan och 1940 har också Berta och Ragnar flyttat. Kvar i huset är nu bara Emma och dottern Gerda, som kommit hem från sin tjänst i Djursholm. Gunnar med familj bor i Markaryd. Han har bil och de hälsar på henne i stort sett varje helg.
Emma dör den 6 juni 1947 och är begravd i familjegraven på Traryds gamla kyrkogård.

Gunnar Johansson

Gunnar var äldsta barnet i en syskonskara på sex. Föräldrarna ansågs välbärgade och hade den största gården i Gräsholma Södergård/Mellangård. Efter skolgången 1900-1905 hjälpte han till på gården. Lönearbete på landet var inte lätt att finna.
21 år gammal (1914) tog han värvning vid Göta Lifgarde i Stockholm. Det innebar en 3-årig utbildning från volontär till korpral. Detta var under första världskriget, men det finns inget som tyder på att 11:e kompaniet som han tillhörde på något vis var inblandat i kriget.

Kamraterna där kom från hela Götaland och var huvudsakligen söner till hemmansägare eller hantverkare/egenföretagare. Tanken för Gunnars del var nog inte att han skulle bli militär, utan detta var en form av utbildning i avvaktan på att hitta någon annan sysselsättning.
I okt 1917 avslutade han korpralskolan och återvände till hemmet i Gräsholma. Eftersom hans far - Carl-Gustaf - hade försvunnit hösten 1916 och senare hittats drunknad fick Gunnar ett stort ansvar för att tillsammans med mor Emma och syskon ta hand om gården. Men han hade inte någon större lust eller fallenhet för lantbruk. Och den affärsverksamhet, som hans far hade ägnat sig åt vid sidan om lantbruket, var inget som låg för Gunnar.
1923 tog Gunnar körkort och köpte sin första bil - en T-ford. I närliggande by - Axhult - hade det vid denna tid öppnats ett antal pensionat dit folk från Malmö-Helsingborgs-området åkte för att andas hög och frisk luft. Här såg Gunnar en affärsmöjlighet för taxirörelse. Och den utnyttjade han. Bilen använde han också för att köra mjölk till mejeriet i Strömsnäsbruk. Tidigare hade han använt häst och vagn.


Gunnar, nybliven furir 1917	Gunnar med brödbil 1938	Gunnar med brödbil 1954

Efter några år gick mjölktransporterna till Markaryd. Via olika kontakter fick han i början på 1930-talet kontakt med Månssons bageri i Örkelljunga. De behövde brödförsäljare ute på landsorten och för Gunnar som då var van bilförare och kände byarna runt ikring var detta ett lämplig arbete. Han sålde sin taxibil - som då var en 7-sitsig Dodge Brothers, 1931 års modell och startade som brödförsäljare. De första åren var han anställd, men sedan blev han egenföretagare.
En av kunderna i Markaryd var Café Svea och här brukade han också äta. Ägare till denna matservering var Ellen Möller och 1935 gifte de sig. En gemensam kontakt de hade var dessutom, att Ellen hade arbetat som sömmerska tillsammans med Gunnars nästkusin Adele (Antolina). i Markaryd. Gunnar hade bott kvar i hemmet i Gräsholma, men detta år såldes gården och mor Emma och fyra av syskonen flyttade till huset Johansdal också det i Gräsholma (1:17).
Ellen och Gunnar hyrde de första åren på ett par olika adresser men kunde 1944 flytta in i ett nybyggt hus på Östergatan 17 i Markaryd. De fick fyra barn (Nils-Gunnar, 1939, Ulla-Britt, 1941, Lars-Eric, 1942 och Per-Otto, 1947).

Familjen 1959

Så länge mor Emma levde (till 1947) åkte familjen med bil regelbundet varje(?) söndag de 8 km till Gräsholma och besökte henne.
Gunnar var med och bildade MHF i södra Sunnerbo och satt också en period i kyrkofullmäktige (folkpartiet).
Han fortsatte med brödförsäljningen till 1956, då han sålde verksamheten till Rolf Stridh. Efter det hade han några kortare anställningar, bl.a. vid brobygget i Axhult. 1957 började han som vaktmästare på Bostadsrättsföreningen Markarydshus. Där var han till 1961, han arbetade således till han var 68 år gammal.
Gunnar drabbades de sista 7-8 åren av ett antal mindre hjärnblödningar och avled i dec 1967, 74 år gammal.
Berättelsen om Gunnar: "BrödGunnar inte bara bröd" finns i boken Markarydsbygden Del 15, utgiven 2006.

Gerda Johansson

Gerda växte upp i en välbärgad lantbrukarfamilj som nummer två av sex syskon. Då fadern 1916 dramatiskt försvann och omkom genom drunkning var hon 21 år och bodde hemma. Tillsammans med modern och fyra andra hemmavarande syskon tog de hand om den relativt stora gården.
Mor Emma tyckte det var viktigt att döttrarna skaffade sig en utbildning för att kunna försörja sig själva.
Gerda, som var duktig i matlagning och intresserad av detta, valde hushållsskola där hon lärde sig
”finare” matlagning.
1930 fick hon så sin första tjänst utanför hemmet. Denna var i Djursholm hos en högreståndsfamilj Sundström. Husmor - Anna-Maria - var syster till upptäcktsresande Sven Hedin. Familjen hade en stor och "förnäm" umgängeskrets. Gerdas huvuduppgift var att svara för mathållning och någon sorts sällskap till sin husmor, som blev änka strax efter det Gerda fått anställning där. Här trivdes Gerda bra. Efter fyra år flyttade hon hem till Gräsholma i samband med att gården såldes och mor Emma flyttade till Johansdal (nuv. Gräsholma 1:17) i Gräsholma. Men efter 1½ år återvände hon till Djursholm där hon denna gång blev kvar till hösten 1937 då hon på nytt flyttade hem till sin mor.
Efter moderns död 1947 flyttade hon samma höst till sin systerdotter Ingrid Linér, i Horda Rydaholms församling. Ingrid var småskollärare, gift med en präst och hade samma år fått sitt första barn (Karin) och de behövde hjälp i hushållsarbetet.
Gerda kom sedan att ha ett antal olika tjänster som husföreståndare, bl.a. i Gislaved. Efter sin pensionering flyttade hon till Värnamo dit systern Berta också flyttat.
Gerda var en som krävde ordning och reda i köket där hon huserade. Hon sa vad hon tyckte och kunde nog upplevas som barsk, framför allt av barn. Gerda gifte sig aldrig. Hon dog 1966 och är begravd på Traryds nya kyrkogård i samma grav som sin syster Ester.¶
Brorsonen Lars-Eric Johansson har berättat om Gerda i Markarydsbygden nr 18 (2009) under rubriken "Då Gerda från Gräsholma hade tjänst i Djursholm".

Annie Rydé

Annie växte upp i en välbärgad lantbrukarfamilj som nummer tre av sex syskon. Då fadern 1916 dramatiskt försvann och omkom genom drunkning var hon 19 år. Samma år tog hon tjänst i Värnamo och där stannade hon 2 år innan hon återvände hem och hjälpte till med arbetet på gården. Hon har berättat, att en gång när hon var i 14-15 års åldern hade familjen köpt en ko i Hamneda. Det föll på Annies lott att hämta hem den. Hon hade hjälp av någon av systrarna. Till Hamneda tog de tåget från Axhult men hem fick de gå och fösa kon i 25 km.

Hösten 1920 gifter hon sig med den 11 år äldre folkskolläraren Anders Rydé i Målaskog, Ryssby församling. Anders bror var lärare i Gräsholma och det var genom den kontakten de träffats.
Efter vigseln flyttade Annie till Målaskog i Ryssby där de kom att bo till 1940 då de flyttade till Lagan (norr om Ljungby). Strax efter giftemålet lät de bygga ett hus. För att bättra på ekonomin för detta hade Anders en agentur för cykelförsäljning. Även om lärarlönen var förhållandevis hög kunde det krävas extra inkomster för finansiering av husbygget. Under åren i Målaskog arbetade Annie som textillärare vid folkskolan och på somrarna drev Annie och Anders pensionatsverksamhet i sitt hus. Det ansågs att det var hälsosam luft i trakten och det lockade stadsfolk på somrarna.
Annie och Anders fick två barn - Kurt, född 1921 och Ingrid 1925. Båda barnen fortsatte studera efter folkskolan och under sin realskoletid i Strömsnäsbruk bodde de hos sin mormor Emma i Gräsholma eftersom det inte enkelt gick att resa från hemmet till Ljungby där närmaste realskola fanns.
Annie var mycket engagerad i familjen - både den egna och barnens. Då dottern Ingrid flyttade till Kalmar flyttade Annie och Anders efter och då Ingrid efter skilsmässa flyttar till Irsta, Västerås följer Annie också med. Nu som änka efter Anders som dog 1965.

Annie var duktig på att skriva hyllningsdikter till jubilarer. Två sådana finns bevarade, från Kurts och Ingrids 50-årsdagar. Läs dem här

Här ger mor Annie en bra sammanfattning av barnens uppväxtår.
När Annie bjöd på kaffe - och det gjorde hon ofta - var det aldrig mindre än sju sorters kakor på bordet!
Annie dog 1990, 93 år gammal och ligger begravd tillsammans med Anders på Kalmar kyrkogård.

Ester Johansson

Ester föddes som nr fyra av sex syskon i en välbärgad lantbrukarfamilj. Då hon var 17 år omkom fadern i en drunkningsolycka och tillsammans med mor Emma och syskonen arbetade hon på gården.
20 år gammal (1919) började hon sin utbildning till småskollärare vi Linköpings småskoleseminarium och hon blev den enda av syskonen som skaffade sig en teoretisk utbildning. Efter avlagd examen tjänstgjorde hon först i Agunnaryd, Hinneryd och Ryssby innan hon fick tjänst i Smålands Rydaholm (nu Värnamo kommun). Där arbetade hon till sin död 1960 då hon dog av cancer i magsäcken.

En elev har berättat, att "En dag när jag kom hem från skolan mötte jag henne precis utanför läkarmottagning. Hon grät förtvivlat. Hon hade precis fått reda på att hon hade cancer. Jag blev väldigt förskräckt över att se en vuxen gråta. Och dessutom en lärarinna. Sådana trodde man stod över alla mänskliga känslor". Ester hade inte någon egen familj som hon kunde prata med om den förtvivlan hon måste ha känt.
Enligt Karin Saari var Ester öppen för nymodigheter, så var hon.t.ex. en av de första i den bygden som skaffade TV. Då Karin var barn på 1950-talet bodde de i Horda nära Rydaholm och på lördagskvällarna åkte hela familjen hem till Ester och tittade på det populära underhållningsprogrammet "Kvitt eller dubbelt". (Började sändas 1957)
Ester gifte sig aldrig. Hon dog 1960, 61 år gammal och ligger begravd på Traryds kyrkogård i samma grav som sin syster Gerda.

Berta Johansson

Berta växte upp i en välbärgad lantbrukarfamilj som nummer fem av sex syskon. Då fadern 1916 dramatiskt försvann och omkom genom drunkning var hon 14 år. Tillsammans med mor Emma och fyra syskon tog de hand om den relativt stora gården. Då gården såldes 1935 flyttade hon med sin mor till Johansdal (nuv. Gräsholma 1:17) i Gräsholma. En period 1938-39 arbetade hon i olika caférörelser i Ödeshög och kom senare till Värnamo där hon gick på folkhögskola.
1940 gifter hon sig med Georg "Gigge" Johansson och bosätter sig i Gislaved. Gigge har en rörmokarfirma. De ägde ett flerfamiljshus där också Bertas bror Ragnar hyr ett rum på vinden. Ragnar arbetar i Gigges företag som rörmokare.
Berta och Gigge får inga egna barn men adopterar 1950 Martti Saari från Finland. Marttis mor hade något år tidigare avlidit i tuberkulos.

De hade under en tid en sommarstuga vid Östra stranden i Halmstad. Den lånade vår familj en vecka några somrar. Gigge tyckte mycket om att köra bil - de hade tidigt en volvo PV 444 - och han gillade fotboll. Det hände därför på 50-talet att de någon söndag körde från Gislaved via Markaryd till Helsingborg för att se en allsvensk match. Berta stannade i Markaryd och jag fick åka med och titta på matchen.

Då Gigge går i pension säljer han företaget och han och Berta flyttar till Värnamo. Där engagerar hon sig i pensionärsverksamheten och blev en uppskattad medarbetare. Hon hade en positiv attityd - kunde upplevas som spjuveraktig. Berta dog 1991, 89 år gammal.
Tillbaka

Ragnar Johansson

Ragnar växte upp i en välbärgad lantbrukarfamilj som yngst av sex syskon. Men förutsättningarna ändrades drastiskt när han var 11 år och fadern - Carl-Gustaf - försvann och omkom genom drunkning. Efter det fick mor Emma tillsammans med de 5 hemmavarande barnen själva sköta den relativt stora gården. Han bodde hemma och arbetade på gården och i skogen. Då gården såldes 1935 flyttade han med modern och 3 systrar till Johansdal (nuv. Gräsholma 1:17) i Gräsholma. Här regerade starka kvinnor. Han fortsatte med skogsarbete och var anställd av Lagamill (ägare till Timsfors pappersbruk).

1943 flyttade han till Gislaved där hans syster Berta bodde och hyrde där ett rum i deras stora hus. Han arbetade i sin svåger Georgs (Gigges) rörmokarfirma.
I början på 1960-talet pensionerade Gigge sig och Ragnar slutade då som rörmokare och började i stället en anställning som vaktmästare på ett pensionärshem. Gigge och Berta flyttade senare till Värnamo och Ragnar fick bostad i anslutning till sin arbetsplats.
Då han gick i pension 1970 flyttade han till Markaryd och bosatte sig på Östergatan 19, granne med sin svägerska Ellen (änka efter Gunnar, som dött 1967).
Ragnar tillbringade alla jular och delar av semestrarna i Markaryd hos sin brors familj och de betraktade honom som en del av familjen. Utan Ragnar hade det inte blivit någon jul där. (Detta är beskrivet i boken "Så minns jag min barndoms jular", som syskonen Johansson skrivit.)
Han hade aldrig någon bil. Däremot en 98-kubikare (lättviktsmotorcykel) och senare moped, som han använde då han sommartid åkte de 13 milen från Gislaved till Markaryd. Markarydsbesöken innebar också alltid besök i Gräsholma där han hälsade på sina gamla barndomskamrater och ofta deltog i arbetet med höskörden.
Ragnar gifte sig aldrig, däremot hade han de senare åren en kvinnlig vän i Traryd - en skolkamrat, som han träffat på gamla dar i samband med en skolträff.
Ragnar dog 1984, 79 år och är begravd på Traryds gamla kyrkogård - samma gravplats som föräldrarna.

Kurt Rydé

Född i Målaskog, Ryssby församling Kronobergs län, som äldsta barn till Anders, folkskollärare och Annie som delvis arbetade som textillärare. Fadern var mycket musikalisk och detta gick i arv till både Kurt och senare hans syster Ingrid. 14 år gammal spelade Kurt bröllopsmarschen då Annies bror Gunnar gifte sig i Markaryd. Efter folkskolan fortsatte Kurt studierna - först realexamen. Men att dagligen pendla från bostaden i Målaskog till någon realskola var inte möjligt. Han bodde därför hos sin mormor Emma i Gräsholma i veckorna under de fyra studieåren. Därifrån kunde han resa till skola i Strömsnäsbruk. Sedan fortsatte studierna i Växjö där han tog studenten 1940. Andra världskriget pågick då och direkt efter studentexamen blev han inkallad och fullgjorde sin vpl-tjänst.

Studier i Lund till Pol.mag. Förutom studier i Lund ägnade Kurt sig åt musik - yrkesmässig pianist i olika sammanhang och spexkapellmästare i studentkåren. Det innebar en lång studietid och inte förrän han var 28 år gick han ut i arbetslivet. Han kom att inneha ett antal olika högre befattningar i svenskt näringsliv, bl.a. VD i Pripps-koncernen under den tid då bryggeribranchen genomgick stor strukturomvandling. Som pensionär fortsatte han med styrelseuppdrag. Under några år var han VD på Medivir AB, ett börsnoterat företag inom läkemedelsforskning som startats av hans kusin Nils-Gunnar Johansson m.fl. Se Kurts CV i sammandrag här...

1949 gifter han sig med Maj Britt Thörn - skådespelare, dansös och primadonna hos Povel Ramel. Tillsammans fick de barne Anne-Lie (1956) och David (1959). De separerar 1984.

1990 träffar Kurt en gammal studentkamrat - Gunilla Vretblad - och de lever sedan tillsammans som trolovade tills Kurt avlider 2017, 96 år gammal.

Kurt var mycket släktkär och hade stort intresse för trädgård som han kunde praktisera på fritidshuset på Öland där han bodde granne med sin syster under många år. Han var också sportintresserad och spelade själv tennis ända tills han var 90 år. Konst, musik och resor var viktigt för honom hela livet.

Ingrid Svegréus

Född i Målaskog, Ryssby församling Kronobergs län, som andra barnet till Anders, folkskollärare och Annie som delvis arbetade som textillärare. Eftersom hon var född den 13 december fick hon också namnet Lucia. Fadern var mycket musikalisk och detta gick i arv till Ingrid och hennes fyra år äldre bror Kurt.

Efter folkskola tog hon realexamen i Ljungby. Liksom sin bror Kurt hade hon de första två åren i realskolan under veckorna bott inackorderad hos sin mormor Emma i Gräsholma. Men efter det att föräldrarna flyttat till Lagan (norr om Ljungby) kunde hon bo hemma och dagpendla till skolan i Ljungby. Hon utbildade sig till småskollärare i Växjö och tog kantorsexamen i Lund.

1947 gifter hon sig med komminister Arne Linér (han är 17 år äldre) och de bosätter sig i Grankärrs prästgård i Smålands Rydaholm. Det ligger inte långt från födelsehemmet Målaskog. I Smålands Rydaholm bor också hennes moster Ester Johansson som är småskollärare.

Ingrid förvärvsarbetar hela tiden samtidigt som hon som prästfru har en mängd engagemang i församlingen, som syföreningar och ungdomsarbete och många gäster i prästgården. Som hjälp i hemmet hade hon under några år sin moster Gerda, en kvinna som var van att styra och ställa i köket och som nog kunde uppfattas som barsk inte minst av barnen.

1956 flyttade familjen till Dörby utanför Kalmar där Arne blev kyrkoherde. Så småningom följde även hennes föräldrar med i flytten och de bosatte sig i Kalmar. Hennes musikintresse var stort och hon utbildade sig i sång i Stockholm och var anlitad som solist i stora verk som Bachs Johannes- och Mattéuspassioner och som kantor.

Ingrid tyckte om att köra bil och hon gjorde många långa bilresor med barnen och mor Annie som passagerare. Både inom och utom landet.

1969 separerade hon och Arne och hon flyttade till Västerås med sina tre barn och sin mor Annie. Fadern dog 1965. I Västerås träffar hon Rune Svegréus (folskollärare och skolkantor), de gifter sig 1971 och bosätter sig i Irsta där de bygger hus. Ingrid arbetar på Irstaskolan fram till sin pensionering. Tyvärr mister hon Rune 1994 då han avlider i cancer.

I Västerås blev hon snart engagerad som solist, musiker och körsångare. En julotte-tradition i Irsta kyrka under många år var att Ingrid sjöng "O helga natt". Hon var aktiv i församlingsarbetet med ungdomsarbete, ansvarade för syförening, Lutherhjälparbete och startade tillsammans med Rune soppluncher för de äldre.

Som en kontrast till all kyrkomusik, var hennes favoritsång "Vår bästa tid är nu" och den spelade hon på flygel på sin 90-årsdag.

Ingrid var alltid initiativrik och gästvänlig. Det var ofta fest hos Ingrid och Rune. Varje födelsedag bjöd hon på stort kalas med många kakor - precis som mor Annie hade gjort.

De sista åren tillbringade Ingrid på Hagalidens äldreboende. Hon avled 2018, 93 år gammal.

Ulla-Britt Strahser

Ulla-Britt föddes 1941, som barn nummer två till Ellen och Gunnar Johansson i Markaryd. Hon hade en äldre bror, Nils-Gunnar f.1939 och skulle få två yngre bröder, Lars-Eric f.1942 och Per-Otto f.1947.

Uppväxten var i en trygg miljö och familj. Med den tidens mått var föräldrarna ganska gamla då de fick barn - 37 resp 48 år då Ulla-Britt föddes. Gunnar arbetade som brödförsäljare och mor Ellen var hemma.

Efter folkskolan fortsatte U-B på realskolan i Hässleholm, det var brodern Nils-Gunnar som börjat där två tidigare. Det innebar tågresa varje morgon och kväll till skolan. Familjens ekonomi var ansträngd men föräldrarna tyckte det var viktigt att barnen skulle skaffa sig utbildning. Efter fyra år i realskolan fortsatte studierna på gymnasiet där hon tog studentexamen (den "gamla studenten") 1961 på Allmänna linjen. Sedan följde utbildning till sjuksköterska i Malmö. Efter några år vidareutbildade hon sig till instruktionssköterska och verkade som sådan på Malmö Allmänna Sjukhus.

I mitten på 1970-talet blev hon ombedd av sin bror Nils-Gunnar att guida en österrikisk kamrat till honom - Hans Strahser - i Malmö. Hans som arbetade inom läkemedelsbranschen i Kiel, dåvarande Västtyskland skulle arbeta en tid i Malmö. Det gjorde hon så bra, att de bestämde sig för att leva tillsammans och i mars 1976 gifte de sig och U-B bröt upp från Malmö och flyttade till ett för henne nytt land.

Det var en stor omställning - helt ny miljö, nytt språk, lämna gamla kamrater och ett arbete hon trivdes med. Kvinnans roll i Tyskland var vid den tiden att sköta hemmet och barnen. Sjuksköterske-yrket var då också nedvärderat i landet. Så U-B blev hemmafru. Hon blev också snart mamma: Matthias föddes 1976 och Annika 1979.

Snart byggde de hus och flyttade från sin första lägenhet till Schilksee, strax norr om Kiel. Schilksee är centrum för seglare i Tyskland. Här har olympiatävlingarna i segling gått.

U-B hade läst tyska i skolan, men det tog nog ändå tid att helt vänja sig vid ett nytt språk. Hemma talade hon alltid svenska med barnen - och fortsatte med det hela livet - i varje fall med Matthias. Hon skaffade sig en stor bekantskapskrets bland svenska invandrare i Kiel och hon undervisade också i svenska i Svenska skolandär. När barnen flyttat hemifrån började hon förvärvsarbeta, inte inom sjukvården, utan i en guldsmedsaffär.

Ulla-Britt fortsatte att ha tät kontakt med Sverige - semestrarna firade de växelvis i Sverige och Österrike, Hans hemland. U-B var också en flitig brevskrivare och hade god stilistisk förmåga. Hon kom ihåg alla födelsedagar både syskonens och syskonbarnens. Syskonen var alltid välkomna till deras hem i Kiel och vid alla stora födelsedagar möttes vi hos henne.

2016 drabbades hon av lymfcancer. Till en början verkade det som att man skulle kunna bota den, men efter ett återfall förstod hon att det inte skulle gå. De sista veckorna bodde hon på ett hospice i Kiel. Men det var samma Ulla-Britt som tidigare när man träffade henne där eller pratade med henne i telefon.

Den som lever i sina käras minne,
den är inte död, den är bara borta.
Död är bara den som blir glömd.

Marttii Saari

Föddes i Finland 1943 och kom till Sverige 1950 då han adopterades av Berta och Georg (Gigge) Johansson i Gislaved. Hans mamma hade gått bort i tuberkolos några år tidigare och hans pappa hade svårigheter att ta hand om Martti och hans några år yngre syster.

Efter skolåren utbildade han sig till fältflygare i Svenska Flygvapnet i Ljungbyhed. Sedan arbetade han som fältflygare på F12 i Kalmar och som flyginstruktör på F16 i Uppsala.

1972 gifte sig Martti med Karin Linér Saari och de bosatte sig i Uppsala. Karins mormor Annie och Marttis adoptivmor Berta var syskon från Gräsholma i Traryds församling.

Martti lämnar flyget och utbildar sig till mellanstadielärare i Uppsala. Sin första tjänst fick han på Fryxellska skolan i Västerås 1975. Sedan kom han till Irsta-skolan 1978. Där arbetade även Karin, hennes mor Ingrid och Ingrids man Rune Svegréus. Martti och Karin köpte också hus i Irsta. Han genomgick rektorsutbildning och arbetade 16 år som rektor på Irstaskolan till sin pensionering.

Martti och Karin adopterade två flickor från Indien, Helena f.1980 och Katarina f.1984.

Martti var mycket engagerad i Svenska kyrkan och dess barn- och ungdomsverksamhet. Han var ordförande i Irstas Kyrkoråd i många år och i Västerås stifts Ansgarsförbund. Han var också körsångare och kyrkvärd i 30 år i Irsta församling. Han var Frimurare och ordförandemästare i sex år.

Efter pensioneringen anlitades Martti flitigt av Västerås stad för att med sitt kunnande och engagemang stötta olika skolor med "problem". Han hade dessutom vitsord om sig att vara en engagerad och kunnig pedagog.

Sven Johan Johansson

Sven Johan (SJ) var äldste sonen till hemansägare Johannes Svensson och Anna Svensdotter i Gräsholma. Föräldrarna hade varit gifta i tio år innan SJ föddes. Han kom att få tre bröder med tre års skillnad. Elof (f. 1855), som var "svagsint", August (f. 1858) som emigrerade till Amerika och Carl Gustaf (f.1861) som kom att bo granne med honom hela livet.
Då SJ föddes var Gräsholma by oskiftat och 10 familjer bodde i samma by tätt samlade. Fyra av dessa familjer var nära släkt. Då SJ var 10 år genomfördes laga skifte och det innebar att byn splittrades och familjerna flyttade isär.
Fadern dog - 60 år gammal - då SJ var 22 år. Faderns dödsorsak är inte angiven. Tre månader före dödsfallet såldes gården till Sven Johan för 2.500 kr (Taxeringsvärdet var 2.200 kr). Gårdens areal var 8 har åker och 29 har skog. I köpeavtalet ingick också ett avtal om att han skulle svara för ett undantagshushåll för modern Anna och de tre omyndiga bröderna. Det vanliga var nog, att makar skrev ett inbördes testamente där den som överlevde skulle sitta i orubbat bo. Varför man här valde en annan väg är inte känt. Enligt avtalet skulle tillträde ske 25 mars 1875. Men eftersom fadern dör redan i maj 1874 så tillträder Sven Johan i samband med dödsfallet.

Då Sven Johan mönstrar 1873 blir han kasserad som soldat. Det anges inte något skäl till varför. Led han av något handikapp?

1877 gifter sig Sven Johan med Johanna Kristina Petersdotter från byn Beterås i Traryd. Hon är tre år äldre.
Mellan åren 1878 och 1889 fick Sven Johan och Johanna Kristina 4 barn - alla dog före 7 års ålder. Som dödsorsak är angivet för två av barnen lunginflammation och slag. För de andra två finns inget skrivet.¶

F.d. kyrko

värden

S.J. Johanssons

i Gräsholma

avlidna barn

Albert 4 år

Gustav 2 år

Nanny 4 år

Adolf 6år

Närmaste skola för Gräsholma-barn låg i Kvarnaholm, tre kilometer bort. 1911 beslöts att byn skulle få en egen skola. En viktig och prestigefylld fråga var var den skulle placeras. Två huvudalternativ kom att stå mot varandra. De låg på var sin sida om ån Lagan. I båda fallen skulle mark för bygget skänkas. Mycket stridigheter föregick beslutet, bl.a. överklagande till först Länsstyrelsen och sedan Regeringsrätten. Till slut valdes alternativet väster om ån och den som skänkte mark och ordnade väg var Sven Johan Johansson. Hela processen är beskrivet i boken Markarydsbygden del 13 under rubriken Historien bakom ett par ljusstakar.
Som en erkänsla fick Sven Johan och Johanna Kristina ett par fina kandelabrar i försilvrad mässing av byborna då bygget var klart och skolan invigdes 1912.

Inskription:

Till S. J Johannesson med fru

vid skolinvigningen i Gräsholma 19 15/8 12 från åbor i Gräsholma o Åsa.

En gärd av tacksamhet.

Då Johanna Kristina avlidit 1915 förberedde sig Sven Johan för sin ålderdom genom att låta stycka av en tomt från sin fastighet och där byggde han ett nytt hus. Tomten fick namnet Johansdal och låg tvärs över vägen från gården de ägde. 1916 stod det nya huset klart. Det var större och modernare än det gamla. Gården såldes till en familj Rosberg.
Hösten 1916 omkom hans yngre bror Carl Gustaf genom drunkning. Familjerna hade tidigare haft täta kontakter och nu blev "Farbror Sven Johan", som brorsbarnen kallade honom, ett viktigt stöd för sin svägerska Emma och hennes barn och 1935 då hon sålde sin gård flyttade hon till Johansdal. Då Sven Johan dog 1938 ärvde brorsbarnen (dvs. Emmas barn) fastigheten och överlät den till Emma.

Johansdal 1946

Sven Johan var en betrodd man inte bara i Gräsholma utan i hela socknen. Han var förtroendeman i Traheryds sockens sparbank, gjorde bouppteckningar och var Kyrkovärd en period. Som kyrkovärd får man anta att han var högkyrklig - en kontrast mot sin morbror Johannes Svensson i Bohult Hinneryd, som var en tidig baptistledare.
Sven Johan avled 1938, 86 år gammal.

Johanna Kristina Johansson

Johanna Kristina var dotter till Peter Svensson och Johanna Jonsdotter i Beterås by i Traryd. Då hon var 4 år föddes hennes bror Sven Johan. Det var bara två barn i den familjen.

1877 gifte sig Johanna Kristina Petersdotter med Sven Johan Johannesson i Gräsholma som då hade en egen gård. (Maken hade samma namn som brodern och båda var vid olika tillfällen kyrkvärdar) På gården på ett undantag bodde också svärmor. Även Sven Johans tre yngre bröder bodde här under några år. Johanna Kristina kom att få ta hand om sin svärmor fram till hennes död 1900.
Mellan åren 1878 och 1889 fick Sven Johan och Johanna Kristina fyra barn - alla dog före 7 års ålder. Som dödsorsak är angivet för två av barnen lunginflammation och slag. För de andra två finns inget skrivet.

1899 - då Sven Johan var 47 år och Johanna Kristina 50 år och två år efter det att de mist sitt sista barn - tar de ett fosterbarn från Stockholms allmänna barnhus. Karl Walfrid Artur Öhlin var då två år och son till en ensamstående mamma som lämnat honom till barnhuset efter födseln eftersom hon själv inte kunnat ta hand om honom. Han stannade här till april 1909 innan han återvände till Stockholm. Det är oklart varför han flyttade. Kan det också vara så, att hon själv var gammal och svag och inte orkade ta ansvar för en 12-årig pojke? Hon var 61 år dog några år senare i hjärtfel.
Hennes bror Sven Johan och hans hustru fick aldrig några barn, varför den grenen av släkten dog ut.
Johanna Kristina dör 1915, 66 år gammal i hjärtfel.

Elof Johansson

Elof föddes 1855 och var näst äldste sonen till hemansägare Johannes Svensson och Anna Svensdotter i Gräsholma. Han kom att få två yngre bröder, August (f. 1858) som emigrerade till Amerika och Carl Gustaf (f.1861).
Då Elof föddes var Gräsholma by oskiftat och 10 familjer bodde i samma by tätt samlade. Fyra av dessa familjer var nära släkt. Då han var 6 år genomfördes laga skifte och det innebar att byn splittrades och familjerna flyttade isär.

Enligt prästens notering i kyrkböckerna var Elof "klen" eller "svagsint". Han konfirmerades, men först vid 18 års ålder. 15 år var annars det vanliga. I mantalslängderna är han upptagen som skattebefriad. Han blev inkallad för mönstring 1876, men godkändes inte som soldat och blev därför frikallad.

Efter faderns död 1874 övertar äldste brodern Sven Johan gården och Elof bor med sin mor och två bröder i en undantagsstuga på gården. Då brodern Carl Gustaf gifter sig och flyttar till granngården 1891 flyttar Elof med dit och bor med sin brors familj där till sin död 1917. Även om han var "svagsint" kunde han säkert bidra med viss arbetsinsats på gården. Carl Gustafs och Emmas barn har dock aldrig berättat något om Elof. Trots att flera av dem var i 20-årsåldern eller mer då han dog. Det finns inte heller något fotografi av honom.

Elof dör i mars 1917 strax innan man finner brodern Carl Gustaf drunknad i Lagan. Bröderna begravs samtidigt i samma grav, men Elofs namn finns inte med på gravstenen.

August Johannesson / Swedeen

August föddes 1858 och var son nr tre till hemansägare Johannes Svensson och Anna Svensdotter i Gräsholma. Han kom att få en yngre broder, Carl Gustaf (f.1861).
Då August föddes var Gräsholma by oskiftat och 10 familjer bodde i samma by tätt samlade. Fyra av dessa familjer var nära släkt. Då han var 3 år genomfördes laga skifte och det innebar att byn splittrades och familjerna flyttade isär.

Vid faderns död 1874 är August 16 år. Äldste brodern Sven Johan övertar gården och August bor i en undantagsstuga på gården med sin mor och bröderna Elof och Carl Gustaf.

Om bröderna vet vi, att Elof var "svagsint" och Carl Gustaf var en företagsam man. Om August vet vi inte mycket eller vilka framtidsutsikter han såg i Gräsholma. Det vi vet är att han åkte till Amerika. Men inte när eller hur.

Värnplikten vid den tiden innebar att man möstrade vid 21 års ålder och om man var godkänd skulle man göra två 15-dagarsövningar åren efter varandra. August mönstrar 1879 och gör samma år sitt första första möte. Möte nummer två gör han aldrig. Detta är noterat i husförhörslängden. Liksom att han har "rymt" till Amerika utan betyg, dvs. han tog inte ut något flyttbetyg. Om man var i värnpliktsåldern måste man också ha ett godkännande från krigsmakten för att få åka utomlands. Något sådant hade inte August. Men i april 1880 lämnar 10 ungdomar från Traryd Malmö för att resa till Amerika. En av dessa heter Carl Gustaf Johannesson, f.1861. Det troliga är att det är August som reser under falskt namn. Carl Gustaf, som var 19 år behövde inte detta godkännande. Vad som förvillar är att enligt Mantalsböckerna så är han i Gräsholma fram till 1888. Men i bouppteckningen efter modern Anna år 1900 står att sonen August vistas i Amerika sedan 20 år och heter August J Svedien. Det troliga är därför, att August rymde till Amerika 1880 och tog sig nytt efternamn. August J Swedeen kan man hitta i både amerikanska och kanadensiska arkiv.

Jag har funnit August J Swedeen i följande arkiv: (han är ogift i alla noteringar)

Efter 1911 finns inga noteringar om August. Men i bouppteckningen efter brodern Elof, som dog 1917, står att August bor i Amerika. Det är oklart om man visste det - hur mycket kontakt hade August med Sverige?

En förfrågan till kanadensiska myndigheter om hans öden efter 1911 har hittills inte givit något reslutat.

Ingen bland broder Carl Gustafs barn har någon gång nämnt att de skulle ha en farbror som emigrerat till Amerika.

Alfred Svensson

Alfred var äldre bror till farmor Emma (Svensdotter). Han var född och uppväxt i Kärringelida i Traryd. Fick sex syskon, varav 3 systrar dog i 2-7 års åldern. Då han var 24 år dog hans mor Ingrid Stina Göransdotter. Syskonen Emma och Henning var då 19 resp 16 år. 2,5 år senare gifte fadern Sven Persson om sig med Anna Maria Abrahamsdotter från Grönö by i Traryd. Hon hade blivit änka samma år som Sven blev änkeman - det skilde två veckor mellan dödsfallen. Hon hade två söner, 4 och 5 år gamla, i det tidigare äktenskapet och var 26 år yngre än Sven. I och med giftemålet flyttade Sven till Grönö och Alfred tog över fädernesgården i Kärringelida. Syskonen Emma och Henning bodde också kvar där.

Svens omgifte och flytt och Alfreds övertagande av gården verkar vara en praktisk lösning för många. Utom kanske för brodern Henning, som emigrerade till Amerika 1889, 19 år gammal. Emma lämnade också hemmet julen 1891 då hon gifte sig med Carl Gustaf Johannesson. Samma julvecka, men två dagar senare gifte sig Alfred med Hilma Charlotta Wilander från Gräsholma. Hilma hade bott i granngården med den gård dit Emma och Carl Gustaf flyttade

Hilma Charlotta dog 1912 i tuberkolos. Barnen är då 19, 14, 12 och 9 år. Fyra år senare gifte Alfred om sig med Jenny Viktoria Persson. Hon var 31 år yngre än Alfred och lika gammal som hans äldste son. Tillsammans fick de tre barn. Alfred dog 1933 i Kärringelida 71 år gammal. Deras äldsta son Gotthard kom att överta gården.

Alfreds överlevande barn - och kusiner till Emmas och Carl Gustafs barn; Gunnar, Annie m.fl. - är:

Henning Swanson

Henning var äldre bror till farmor Emma (Svensdotter). Han var född och uppväxt i Kärringelida i Traryd. Fick sex syskon, varav 3 systrar dog i 2-7 års åldern. Då han är 16 år dog hans mor Ingrid Stina Göransdotter. Syskonen Alfred och Emma var då 22 resp 19 år. 2,5 år senare gifte fadern Sven Persson om sig med Anna Maria Abrahamsdotter från Grönö by i Traryd. Hon hade blivit änka samma år som Sven blev änkeman - det skilde två veckor mellan dödsfallen. Hon hade två söner, 4 och 5 år gamla, och var 26 år yngre än Sven. I och med giftemålet flyttade Sven till Grönö och äldste brodern Alfred tog över fädernesgården i Kärringelida. Henning liksom Emma bodde kvar hemma.

Svens omgifte och flytt och Alfreds övertagande av gården verkar vara en praktisk lösning för många. Utom för Henning, som emigrerade till Amerika 1889, 19 år gammal. Han åkte till Ramsey County i Minnesota. Han for tillsammans med en kamrat från samma by. Efter några år gifte han sig med Hilma Charlotta Carlsson, som hade emigrerat med hela familjen från Älmeboda, Tingsryd år 1886 endast 4 år gammal. Henning arbetade som byggnadssnickare (Carpenter building) och han blev amerikansk medborgare 1901.

Tillsammans fick de fem barn, några av dem blev mycket gamla (102 och 97 år). Hilma blev 101 år.

Henning och hans familj hade mycket kontakt med sina svenska rötter. Själv besökte han inte Sverige efter emigrationen, men flera av hans barn och barnbarn gjorde det. På 1970-talet gjorde kusinen Annie Rydé med barnen Kurt och Ingrid samt Rune Svegréus en resa till Amerika där de träffade familjen Swanson.